Ja det har typ hänt sen senast jag uppdaterade bloggen.. har i många långa dagar tänkt att jag skall skriva men det kommer alltid nåt emellan!
å nu igen har jag försökt få bilderna flyttade från min Lumia till datorn med det går inte!!! jag blir tokig, behöver en mindre avancerad telefon, jag vill för fan kunna stöpsla i telefon i datorn och överföra på det gamla hederliga viset men nä, jag blir vaaaaaaansinnigt arg och vill bara kasta all teknik i golvet, jag suger på teknik.. å int vill jag flytta allt på en gång via sky drive då jag a inte vet vart det hamnar. b. int vet om det ämnar radera dem samtidigt från telefon då så jag int har fotona kvar. sen säger ju telefon att det kan tillkomma avgifter då oxå.. jaha hur mycke då, det vill den förstås inte säga.. SKIT! så ni får läsa utan bilder så de så!
Just nu sitter jag helt ensam och njuter av morgonkaffet medan resten av familjen sover, skönt så det förslår!
ska ställa till inför Arons 2 års kalas idag, imorgon kommer gäster! :) vi skulle haft kalas förra Måndag då han blev 2 men vi har hunnit med en hel del sjukdom innan det så det blir av först nu!
Den första som blev sjuk (igen) va Ella.. för ett par veckor sen hade vi en envis maginfluensa, 6 dygn va hon sjuk å så i förra helgen fick hon hög feber å skrek för magen gjorde så ont.. så förra söndagen spenderade jag och Ella på barnavdelningen där hon blev testad för massa olika och var på obs tills dom såg att det svängde så hon fick komma hem. Då vi kom hem så märkte jag att Aron oxå hade fått feber, gav honom febernedsättande till kvällen och tänkte inte mer på det, förkylda blir man ju oftast hela familjen samtidigt så.. men när vi sovit en timme kanske så vaknade jag av ett konstigt ljud och då ser jag att Aron krampar.. inga små kramper heller..Dom som känner mig vet att jag blir lätt i panik när det kommer till barnen och sjukdomar, jag är väldigt överbeskyddande och väldigt rädd att nåt ska hända så det är oftast far i huset som får lugna mig och som brukar "ta över" när något lite värre händer här hemma, men han var inte hemma denna kväll, han var och övade med sitt band. Det konstiga för mig var att då i den stunden kunde jag ju inte bli i panik utan det var som autopiloten kopplats på, jag rusa upp, tog upp Aron, sprang till balkongdörren samtidigt som jag börja klä av honom, Ella vakna samtidigt och blev rädd, det ser ju väldigt hemskt ut när någon krampar, men hon va så otroligt duktig, hon gav mig min telefon och sprang med och fråga vad hon kan hjälpa till med. Eftersom det var snö framför balkongdörren sprang vi ner och ut på trappan samtidigt som jag ringde ambulansen. Skäms väldans för att jag skrek åt 112 tanten, men jag var väldigt rädd just då! Aron krampade massor, det hördes inga andningsljud och jag trodde det var slutet, det kändes som livet rann ur honom! Men efter en stund ute, när alla kläderna hans var av så börja det lugna sig och han börja dra efter andan igen.. min duktiga tös hade under tiden hämtat en stol och en filt så jag satte mig med A i dörröppningen och så kom pappa i huset hem nästan samtidigt som ambulansen... Vi spendera sen natten och nästa dag på barnavdelningen (igen) och Aron repade sig snabbt! Skulle ju inte ha vetat alls vad man ska göra vid ett sånt här tillfälle om inte min syster varit med om precis samma sak för nån månad sen! Om hon inte skulle ha berättad för mig om hur det gick till så vet jag inte vad jag skulle ha gjort, otroligt tacksam för det! Men det här är det absolut värsta jag varit med om i mitt liv! Hela dagen efteråt skakade händerna på mig, grät för minsta lilla och ryckte till vid minsta ljud.. konstigt hur man kan reagera! Huvudsaken är ju iaf att Aron mår bra! han fick ändå remiss för EEG för att kolla upp så det inte är epelepsi men dom trodde nog att det va feberkramp, eftersom vi först haft magafar och sen fick ett kraftigt virus till...
Vi lär iaf inte glömma Arons 2 års dag.. men imorgon ska vi fira honom ordentligt!
Till något helt annat.. i torsdags startade min viktminskningsgrupp i Xtravaganza! Så igår började jag på "helfart" vilket betyder att jag äter 3 st påsar/soppor per dag.. fruktansvärt tufft! har aldrig gjort nåt liknande och det skulle nog gå med soppor men dom smakar så illa så jag börjar nästan spy... :( hoppas man vänjer sig vid smakerna... men jag tar en vecka i taget, går det inte med bara soppor finns det annat alternativ oxå!
Den här gången tänker jag lyckas, har samlat på mig alltför många kilon och nu ska dom bort!
Det om det för denna gång...
/M
