Årets sista dag idag, kaffet uppdrucket och lite jobb har jag hunnit med också! 😀 tänkte summera lite, men konstaterar att dett år har det hänt så mycket så det går nog inte att summera!
Nå några rader skall jag väl få ihop! 😀
2017 var omtumlande minst sagt!
Jag samlade allt mittt mod och lämnade en trygg arbetsplats, som varit min vardag i många år för att kasta mig ut i det okända och öppna eget!
Och det är både det bästa och det värsta jag gjort i mitt liv!
Under detta år har jag lärt mig så otroligt mycket! Och det är otroligt svårt att va egen! Samtidigt är det väldigt berikande! Har insett att jag är en betydligt bättre kock än jag trott, och självförtroendet inom matlagningen börjar så småningom vara återställt, har enormt mycket kvar att lära och det är bra, ingen är fullärd! 😀
Jag trodde jag var stark förut, det var jag inte, nu är jag stark, fortfarande blåögd, vill fortfarande tro det bästa om folk fast än det gör ont ibland, man lär sig..
Man lär sig mycket om sig själv då man är egen företagare, ofta får man se sig i spegeln och ändra det man inte gillar.
Det är stor skillnad på att va anställd och företagare!
Jag har alltid arbetat hårt, skillnaden nu är att jag arbetar för min egen framtid, min familjs.. 😊Många gånger har jag stått med gråten i halsen och tänkt ”det här går inte, det här klara jag inte” men på nåt vis går det, å på nå vis klarar man det! Och är det så att det inte skulle gå, skulle jag aldrig vilja vara utan den här erfarenheten!
Sen skulle jag inte ha klarat mig utan goda vänner, familj, anställda och nätverk! Otroligt hur många duktiga kockar jag har i min bekantskap! Och vad tacksam jag är över Er allihop som ställer upp då det behövs! 😀
Jag är riktigt stolt över min ”lilla” restaurang! Detn är ju helt och håller jag och med små små steg ska jag erövra världen! Mentalt iaf!
Det har ju hänt mycket annat också förstås, på ett år hinner man mycket! Det här var ju bara om mig och företaget, hemma är det ungefär som vanligt! Vi bor på samma ställe min man och våra barn och vårt zoo.. 😂 en hund, 3 katten och 11 höns.. 😂
Jag hoppas att 2018 skall vara ett år med lite mindre huvudbry, lite mindre jobb, lite mindre ont! Lite mera semester, lite mera harmoni, lite mer familjetid och lite mera resor!
Åt dig som läser önskar jag ett 2018 med lite mer av det du förtjänar må det vara gott! 😀
Gott Nytt År! 😀
Sunday 31 December 2017
Tuesday 26 December 2017
Att förlåta
Insåg att jag ju faktiskt har en blogg! Som jag inte skrivit i på flera år! På nåt vis känner jag att det är dags, har för många minnen som kommer att blekna om jag inte skriver ner det nånstans! Jag har ju bra minne men man vet ju inte för hur länge! 😉
Nåja det om det! Jag har så många saker att skriva om!
- vår sons diagnos, han har diagnosen ”autistiska drag i barndomsåren”
- min kära pappas sjukdom, han har NPH (vattenskalle ungefär) skall åtgärdas
- hur det är att va egenföretagare, öppnade egen restaurang i våras..
Meeen allt det är ju saker som kräver sin tid att skriva ner och skriva om så ikväll tänkte jag skriva om något helt annat.
Känner mig hemskt filosofisk ikväll så nu tänkte jag skriva om att förlåta och att förlåtas!
Hur bra är ni på att förlåta?
Jag är INTE bra på det! Jag har oerhört svårt med förlåtelse! Jag anser att förlåt är ett ord som används alldeles för ofta och helt utan mening egentligen! Jag menar vad är det för vits att be om ursäkt om man gör samma sak om och om igen, ingen vits, ingen mening så varför?!
Jag har svårt att förlåta för om jag litar på nån så gör jag det fullt ut, och om jag blir sviken så förlåter jag inte, jag glömmer inte och det gör ont!
Det är skillnad dock på om jag vet att ursäkten är ärligt menad och om det är nåt som personen i fråga inte ämnat men som på nåt vis ändå blev.. då har egentligen inte ursäkten behövts för det har inte uppfattats som sådand.
Men jag glömmer inte, jag förlåter inte, det är helt säkert på nåt vis fel av mig, för man ska ju enligt alla normer, glömma och förlåta till höger och vänster, inte minnas, inte såras men nu är jag inte. så! Jag är brutalt ärlig, egensinnig, en känslomässig bergochdalbana! Men man behöver inte säga förlåt för småsaker, det försår jag att inte är menade så ändå. Men sårar du medvetet förvänta dig ingen förståelse! Det betyder inte att jag går omkring och är bitter, absolut inte, jag bara inte förlåter.. innerst in så är det lätt att säga ”det gör inget” men svårare att få sitt innersta att få me på det..
Att säga förlåt är också svårt! Men det gör jag gärna om jag gjort nåt jag inte menat, om jag sårat utan att vara medveten om det och det händer! Men jag försöker att inte bara fortsätta som förut då, försöker ändra det som sårat, så jag inte skall behöva förlåtas! Ibland sårar jag utan att veta om det, utan att märka för jag menar det inte som en sårbar sak, det kan vara svårt och man kan behöva säga till, att menade du det som jag tog det nu? Oftast är jag då ett stort frågetecken, menar aldrig nåt illa, ibland slinker saker ut på fel sätt bara! Det är svårt att se sig i spegeln och försöka åtgärda sånt med sig själv man inte gillar. Men det är nyttigt!
Så hur bra är du på att förlåta? Är bygones bygones eller lämnar det spår i själen?
Det var kvällens filosofiska! Och bara för att klargöra! Ingen har gjort nåt nu just, det riktar sig inte till någon speciell, det är bara tankar som snurrat och som jag behövde släppa ut!
Nåja det om det! Jag har så många saker att skriva om!
- vår sons diagnos, han har diagnosen ”autistiska drag i barndomsåren”
- min kära pappas sjukdom, han har NPH (vattenskalle ungefär) skall åtgärdas
- hur det är att va egenföretagare, öppnade egen restaurang i våras..
Meeen allt det är ju saker som kräver sin tid att skriva ner och skriva om så ikväll tänkte jag skriva om något helt annat.
Känner mig hemskt filosofisk ikväll så nu tänkte jag skriva om att förlåta och att förlåtas!
Hur bra är ni på att förlåta?
Jag är INTE bra på det! Jag har oerhört svårt med förlåtelse! Jag anser att förlåt är ett ord som används alldeles för ofta och helt utan mening egentligen! Jag menar vad är det för vits att be om ursäkt om man gör samma sak om och om igen, ingen vits, ingen mening så varför?!
Jag har svårt att förlåta för om jag litar på nån så gör jag det fullt ut, och om jag blir sviken så förlåter jag inte, jag glömmer inte och det gör ont!
Det är skillnad dock på om jag vet att ursäkten är ärligt menad och om det är nåt som personen i fråga inte ämnat men som på nåt vis ändå blev.. då har egentligen inte ursäkten behövts för det har inte uppfattats som sådand.
Men jag glömmer inte, jag förlåter inte, det är helt säkert på nåt vis fel av mig, för man ska ju enligt alla normer, glömma och förlåta till höger och vänster, inte minnas, inte såras men nu är jag inte. så! Jag är brutalt ärlig, egensinnig, en känslomässig bergochdalbana! Men man behöver inte säga förlåt för småsaker, det försår jag att inte är menade så ändå. Men sårar du medvetet förvänta dig ingen förståelse! Det betyder inte att jag går omkring och är bitter, absolut inte, jag bara inte förlåter.. innerst in så är det lätt att säga ”det gör inget” men svårare att få sitt innersta att få me på det..
Att säga förlåt är också svårt! Men det gör jag gärna om jag gjort nåt jag inte menat, om jag sårat utan att vara medveten om det och det händer! Men jag försöker att inte bara fortsätta som förut då, försöker ändra det som sårat, så jag inte skall behöva förlåtas! Ibland sårar jag utan att veta om det, utan att märka för jag menar det inte som en sårbar sak, det kan vara svårt och man kan behöva säga till, att menade du det som jag tog det nu? Oftast är jag då ett stort frågetecken, menar aldrig nåt illa, ibland slinker saker ut på fel sätt bara! Det är svårt att se sig i spegeln och försöka åtgärda sånt med sig själv man inte gillar. Men det är nyttigt!
Så hur bra är du på att förlåta? Är bygones bygones eller lämnar det spår i själen?
Det var kvällens filosofiska! Och bara för att klargöra! Ingen har gjort nåt nu just, det riktar sig inte till någon speciell, det är bara tankar som snurrat och som jag behövde släppa ut!
Subscribe to:
Posts (Atom)