Årets sista dag idag, kaffet uppdrucket och lite jobb har jag hunnit med också! 😀 tänkte summera lite, men konstaterar att dett år har det hänt så mycket så det går nog inte att summera!
Nå några rader skall jag väl få ihop! 😀
2017 var omtumlande minst sagt!
Jag samlade allt mittt mod och lämnade en trygg arbetsplats, som varit min vardag i många år för att kasta mig ut i det okända och öppna eget!
Och det är både det bästa och det värsta jag gjort i mitt liv!
Under detta år har jag lärt mig så otroligt mycket! Och det är otroligt svårt att va egen! Samtidigt är det väldigt berikande! Har insett att jag är en betydligt bättre kock än jag trott, och självförtroendet inom matlagningen börjar så småningom vara återställt, har enormt mycket kvar att lära och det är bra, ingen är fullärd! 😀
Jag trodde jag var stark förut, det var jag inte, nu är jag stark, fortfarande blåögd, vill fortfarande tro det bästa om folk fast än det gör ont ibland, man lär sig..
Man lär sig mycket om sig själv då man är egen företagare, ofta får man se sig i spegeln och ändra det man inte gillar.
Det är stor skillnad på att va anställd och företagare!
Jag har alltid arbetat hårt, skillnaden nu är att jag arbetar för min egen framtid, min familjs.. 😊Många gånger har jag stått med gråten i halsen och tänkt ”det här går inte, det här klara jag inte” men på nåt vis går det, å på nå vis klarar man det! Och är det så att det inte skulle gå, skulle jag aldrig vilja vara utan den här erfarenheten!
Sen skulle jag inte ha klarat mig utan goda vänner, familj, anställda och nätverk! Otroligt hur många duktiga kockar jag har i min bekantskap! Och vad tacksam jag är över Er allihop som ställer upp då det behövs! 😀
Jag är riktigt stolt över min ”lilla” restaurang! Detn är ju helt och håller jag och med små små steg ska jag erövra världen! Mentalt iaf!
Det har ju hänt mycket annat också förstås, på ett år hinner man mycket! Det här var ju bara om mig och företaget, hemma är det ungefär som vanligt! Vi bor på samma ställe min man och våra barn och vårt zoo.. 😂 en hund, 3 katten och 11 höns.. 😂
Jag hoppas att 2018 skall vara ett år med lite mindre huvudbry, lite mindre jobb, lite mindre ont! Lite mera semester, lite mera harmoni, lite mer familjetid och lite mera resor!
Åt dig som läser önskar jag ett 2018 med lite mer av det du förtjänar må det vara gott! 😀
Gott Nytt År! 😀
Sunday 31 December 2017
Tuesday 26 December 2017
Att förlåta
Insåg att jag ju faktiskt har en blogg! Som jag inte skrivit i på flera år! På nåt vis känner jag att det är dags, har för många minnen som kommer att blekna om jag inte skriver ner det nånstans! Jag har ju bra minne men man vet ju inte för hur länge! 😉
Nåja det om det! Jag har så många saker att skriva om!
- vår sons diagnos, han har diagnosen ”autistiska drag i barndomsåren”
- min kära pappas sjukdom, han har NPH (vattenskalle ungefär) skall åtgärdas
- hur det är att va egenföretagare, öppnade egen restaurang i våras..
Meeen allt det är ju saker som kräver sin tid att skriva ner och skriva om så ikväll tänkte jag skriva om något helt annat.
Känner mig hemskt filosofisk ikväll så nu tänkte jag skriva om att förlåta och att förlåtas!
Hur bra är ni på att förlåta?
Jag är INTE bra på det! Jag har oerhört svårt med förlåtelse! Jag anser att förlåt är ett ord som används alldeles för ofta och helt utan mening egentligen! Jag menar vad är det för vits att be om ursäkt om man gör samma sak om och om igen, ingen vits, ingen mening så varför?!
Jag har svårt att förlåta för om jag litar på nån så gör jag det fullt ut, och om jag blir sviken så förlåter jag inte, jag glömmer inte och det gör ont!
Det är skillnad dock på om jag vet att ursäkten är ärligt menad och om det är nåt som personen i fråga inte ämnat men som på nåt vis ändå blev.. då har egentligen inte ursäkten behövts för det har inte uppfattats som sådand.
Men jag glömmer inte, jag förlåter inte, det är helt säkert på nåt vis fel av mig, för man ska ju enligt alla normer, glömma och förlåta till höger och vänster, inte minnas, inte såras men nu är jag inte. så! Jag är brutalt ärlig, egensinnig, en känslomässig bergochdalbana! Men man behöver inte säga förlåt för småsaker, det försår jag att inte är menade så ändå. Men sårar du medvetet förvänta dig ingen förståelse! Det betyder inte att jag går omkring och är bitter, absolut inte, jag bara inte förlåter.. innerst in så är det lätt att säga ”det gör inget” men svårare att få sitt innersta att få me på det..
Att säga förlåt är också svårt! Men det gör jag gärna om jag gjort nåt jag inte menat, om jag sårat utan att vara medveten om det och det händer! Men jag försöker att inte bara fortsätta som förut då, försöker ändra det som sårat, så jag inte skall behöva förlåtas! Ibland sårar jag utan att veta om det, utan att märka för jag menar det inte som en sårbar sak, det kan vara svårt och man kan behöva säga till, att menade du det som jag tog det nu? Oftast är jag då ett stort frågetecken, menar aldrig nåt illa, ibland slinker saker ut på fel sätt bara! Det är svårt att se sig i spegeln och försöka åtgärda sånt med sig själv man inte gillar. Men det är nyttigt!
Så hur bra är du på att förlåta? Är bygones bygones eller lämnar det spår i själen?
Det var kvällens filosofiska! Och bara för att klargöra! Ingen har gjort nåt nu just, det riktar sig inte till någon speciell, det är bara tankar som snurrat och som jag behövde släppa ut!
Nåja det om det! Jag har så många saker att skriva om!
- vår sons diagnos, han har diagnosen ”autistiska drag i barndomsåren”
- min kära pappas sjukdom, han har NPH (vattenskalle ungefär) skall åtgärdas
- hur det är att va egenföretagare, öppnade egen restaurang i våras..
Meeen allt det är ju saker som kräver sin tid att skriva ner och skriva om så ikväll tänkte jag skriva om något helt annat.
Känner mig hemskt filosofisk ikväll så nu tänkte jag skriva om att förlåta och att förlåtas!
Hur bra är ni på att förlåta?
Jag är INTE bra på det! Jag har oerhört svårt med förlåtelse! Jag anser att förlåt är ett ord som används alldeles för ofta och helt utan mening egentligen! Jag menar vad är det för vits att be om ursäkt om man gör samma sak om och om igen, ingen vits, ingen mening så varför?!
Jag har svårt att förlåta för om jag litar på nån så gör jag det fullt ut, och om jag blir sviken så förlåter jag inte, jag glömmer inte och det gör ont!
Det är skillnad dock på om jag vet att ursäkten är ärligt menad och om det är nåt som personen i fråga inte ämnat men som på nåt vis ändå blev.. då har egentligen inte ursäkten behövts för det har inte uppfattats som sådand.
Men jag glömmer inte, jag förlåter inte, det är helt säkert på nåt vis fel av mig, för man ska ju enligt alla normer, glömma och förlåta till höger och vänster, inte minnas, inte såras men nu är jag inte. så! Jag är brutalt ärlig, egensinnig, en känslomässig bergochdalbana! Men man behöver inte säga förlåt för småsaker, det försår jag att inte är menade så ändå. Men sårar du medvetet förvänta dig ingen förståelse! Det betyder inte att jag går omkring och är bitter, absolut inte, jag bara inte förlåter.. innerst in så är det lätt att säga ”det gör inget” men svårare att få sitt innersta att få me på det..
Att säga förlåt är också svårt! Men det gör jag gärna om jag gjort nåt jag inte menat, om jag sårat utan att vara medveten om det och det händer! Men jag försöker att inte bara fortsätta som förut då, försöker ändra det som sårat, så jag inte skall behöva förlåtas! Ibland sårar jag utan att veta om det, utan att märka för jag menar det inte som en sårbar sak, det kan vara svårt och man kan behöva säga till, att menade du det som jag tog det nu? Oftast är jag då ett stort frågetecken, menar aldrig nåt illa, ibland slinker saker ut på fel sätt bara! Det är svårt att se sig i spegeln och försöka åtgärda sånt med sig själv man inte gillar. Men det är nyttigt!
Så hur bra är du på att förlåta? Är bygones bygones eller lämnar det spår i själen?
Det var kvällens filosofiska! Och bara för att klargöra! Ingen har gjort nåt nu just, det riktar sig inte till någon speciell, det är bara tankar som snurrat och som jag behövde släppa ut!
Saturday 9 November 2013
ett litet livstecken!
jodå, vi lever å mår nog ännu! Har bara inte bloggat på sisådär ett halvt år! ibland känner jag inspiration men har inte tid, ibland har jag tid men inte inspiration.. nu är det den tidigare kategorin men jag skriver ett litet inlägg ändå...
Här rullar dagarna på i rasande fart! Jobbet flyter på med mera stress nog än vad som egentligen funkar men vi är ett bra gäng så det går bra oftast! men jag känner verkligen att det vore på sin plats med förändring! Min Moster som är zonterapeut sa i torsdags under min behandling att hon är bekymrad över min stressnivå i kroppen och för att vara ärlig så är jag rätt så bekymrad själv oxå, har alltid haft hög stresströskel men nu känner jag att väggen kommer emot.. har dock spännande saker på gång men det säger jag inte mera om förrän jag vet mera! :) har gjort en ny bekantskap i hästvärlden, en finnhäst dam vid namn Carmen som jag träffar en gång i veckan. En trevlig häst som är jätterolig att rida! Tänk att hästintresset har blossat upp igen, ett tag var jag inte alls intresserad av att rida mera, det kändes bara som ännu ett "måste" men nu är det roligt igen, en lisa för själen att rida ut i skog och mark är det!
Barnen växer så det knakar! Ella har blivit så stor så hon har sovit över hos kompis för första gången (mamma var nog mest bekymrad där, undrar om det kanske alltid är så.. :) ). Aron har äntligen börjat prata mera och han har även fått sluta med en del av sina mediciner! :) det verkar som både hans astma och hans reflux håller på att växa bort! :)
Nåja, nu ska jag på kurs hela dagen tillsammans med syster A så nu har jag inte tid mera!
/M
Här rullar dagarna på i rasande fart! Jobbet flyter på med mera stress nog än vad som egentligen funkar men vi är ett bra gäng så det går bra oftast! men jag känner verkligen att det vore på sin plats med förändring! Min Moster som är zonterapeut sa i torsdags under min behandling att hon är bekymrad över min stressnivå i kroppen och för att vara ärlig så är jag rätt så bekymrad själv oxå, har alltid haft hög stresströskel men nu känner jag att väggen kommer emot.. har dock spännande saker på gång men det säger jag inte mera om förrän jag vet mera! :) har gjort en ny bekantskap i hästvärlden, en finnhäst dam vid namn Carmen som jag träffar en gång i veckan. En trevlig häst som är jätterolig att rida! Tänk att hästintresset har blossat upp igen, ett tag var jag inte alls intresserad av att rida mera, det kändes bara som ännu ett "måste" men nu är det roligt igen, en lisa för själen att rida ut i skog och mark är det!
Barnen växer så det knakar! Ella har blivit så stor så hon har sovit över hos kompis för första gången (mamma var nog mest bekymrad där, undrar om det kanske alltid är så.. :) ). Aron har äntligen börjat prata mera och han har även fått sluta med en del av sina mediciner! :) det verkar som både hans astma och hans reflux håller på att växa bort! :)
Nåja, nu ska jag på kurs hela dagen tillsammans med syster A så nu har jag inte tid mera!
/M
Saturday 13 April 2013
Allt mellan himmel och jord
Ja det har typ hänt sen senast jag uppdaterade bloggen.. har i många långa dagar tänkt att jag skall skriva men det kommer alltid nåt emellan!
å nu igen har jag försökt få bilderna flyttade från min Lumia till datorn med det går inte!!! jag blir tokig, behöver en mindre avancerad telefon, jag vill för fan kunna stöpsla i telefon i datorn och överföra på det gamla hederliga viset men nä, jag blir vaaaaaaansinnigt arg och vill bara kasta all teknik i golvet, jag suger på teknik.. å int vill jag flytta allt på en gång via sky drive då jag a inte vet vart det hamnar. b. int vet om det ämnar radera dem samtidigt från telefon då så jag int har fotona kvar. sen säger ju telefon att det kan tillkomma avgifter då oxå.. jaha hur mycke då, det vill den förstås inte säga.. SKIT! så ni får läsa utan bilder så de så!
Just nu sitter jag helt ensam och njuter av morgonkaffet medan resten av familjen sover, skönt så det förslår!
ska ställa till inför Arons 2 års kalas idag, imorgon kommer gäster! :) vi skulle haft kalas förra Måndag då han blev 2 men vi har hunnit med en hel del sjukdom innan det så det blir av först nu!
Den första som blev sjuk (igen) va Ella.. för ett par veckor sen hade vi en envis maginfluensa, 6 dygn va hon sjuk å så i förra helgen fick hon hög feber å skrek för magen gjorde så ont.. så förra söndagen spenderade jag och Ella på barnavdelningen där hon blev testad för massa olika och var på obs tills dom såg att det svängde så hon fick komma hem. Då vi kom hem så märkte jag att Aron oxå hade fått feber, gav honom febernedsättande till kvällen och tänkte inte mer på det, förkylda blir man ju oftast hela familjen samtidigt så.. men när vi sovit en timme kanske så vaknade jag av ett konstigt ljud och då ser jag att Aron krampar.. inga små kramper heller..Dom som känner mig vet att jag blir lätt i panik när det kommer till barnen och sjukdomar, jag är väldigt överbeskyddande och väldigt rädd att nåt ska hända så det är oftast far i huset som får lugna mig och som brukar "ta över" när något lite värre händer här hemma, men han var inte hemma denna kväll, han var och övade med sitt band. Det konstiga för mig var att då i den stunden kunde jag ju inte bli i panik utan det var som autopiloten kopplats på, jag rusa upp, tog upp Aron, sprang till balkongdörren samtidigt som jag börja klä av honom, Ella vakna samtidigt och blev rädd, det ser ju väldigt hemskt ut när någon krampar, men hon va så otroligt duktig, hon gav mig min telefon och sprang med och fråga vad hon kan hjälpa till med. Eftersom det var snö framför balkongdörren sprang vi ner och ut på trappan samtidigt som jag ringde ambulansen. Skäms väldans för att jag skrek åt 112 tanten, men jag var väldigt rädd just då! Aron krampade massor, det hördes inga andningsljud och jag trodde det var slutet, det kändes som livet rann ur honom! Men efter en stund ute, när alla kläderna hans var av så börja det lugna sig och han börja dra efter andan igen.. min duktiga tös hade under tiden hämtat en stol och en filt så jag satte mig med A i dörröppningen och så kom pappa i huset hem nästan samtidigt som ambulansen... Vi spendera sen natten och nästa dag på barnavdelningen (igen) och Aron repade sig snabbt! Skulle ju inte ha vetat alls vad man ska göra vid ett sånt här tillfälle om inte min syster varit med om precis samma sak för nån månad sen! Om hon inte skulle ha berättad för mig om hur det gick till så vet jag inte vad jag skulle ha gjort, otroligt tacksam för det! Men det här är det absolut värsta jag varit med om i mitt liv! Hela dagen efteråt skakade händerna på mig, grät för minsta lilla och ryckte till vid minsta ljud.. konstigt hur man kan reagera! Huvudsaken är ju iaf att Aron mår bra! han fick ändå remiss för EEG för att kolla upp så det inte är epelepsi men dom trodde nog att det va feberkramp, eftersom vi först haft magafar och sen fick ett kraftigt virus till...
Vi lär iaf inte glömma Arons 2 års dag.. men imorgon ska vi fira honom ordentligt!
Till något helt annat.. i torsdags startade min viktminskningsgrupp i Xtravaganza! Så igår började jag på "helfart" vilket betyder att jag äter 3 st påsar/soppor per dag.. fruktansvärt tufft! har aldrig gjort nåt liknande och det skulle nog gå med soppor men dom smakar så illa så jag börjar nästan spy... :( hoppas man vänjer sig vid smakerna... men jag tar en vecka i taget, går det inte med bara soppor finns det annat alternativ oxå!
Den här gången tänker jag lyckas, har samlat på mig alltför många kilon och nu ska dom bort!
Det om det för denna gång...
/M
å nu igen har jag försökt få bilderna flyttade från min Lumia till datorn med det går inte!!! jag blir tokig, behöver en mindre avancerad telefon, jag vill för fan kunna stöpsla i telefon i datorn och överföra på det gamla hederliga viset men nä, jag blir vaaaaaaansinnigt arg och vill bara kasta all teknik i golvet, jag suger på teknik.. å int vill jag flytta allt på en gång via sky drive då jag a inte vet vart det hamnar. b. int vet om det ämnar radera dem samtidigt från telefon då så jag int har fotona kvar. sen säger ju telefon att det kan tillkomma avgifter då oxå.. jaha hur mycke då, det vill den förstås inte säga.. SKIT! så ni får läsa utan bilder så de så!
Just nu sitter jag helt ensam och njuter av morgonkaffet medan resten av familjen sover, skönt så det förslår!
ska ställa till inför Arons 2 års kalas idag, imorgon kommer gäster! :) vi skulle haft kalas förra Måndag då han blev 2 men vi har hunnit med en hel del sjukdom innan det så det blir av först nu!
Den första som blev sjuk (igen) va Ella.. för ett par veckor sen hade vi en envis maginfluensa, 6 dygn va hon sjuk å så i förra helgen fick hon hög feber å skrek för magen gjorde så ont.. så förra söndagen spenderade jag och Ella på barnavdelningen där hon blev testad för massa olika och var på obs tills dom såg att det svängde så hon fick komma hem. Då vi kom hem så märkte jag att Aron oxå hade fått feber, gav honom febernedsättande till kvällen och tänkte inte mer på det, förkylda blir man ju oftast hela familjen samtidigt så.. men när vi sovit en timme kanske så vaknade jag av ett konstigt ljud och då ser jag att Aron krampar.. inga små kramper heller..Dom som känner mig vet att jag blir lätt i panik när det kommer till barnen och sjukdomar, jag är väldigt överbeskyddande och väldigt rädd att nåt ska hända så det är oftast far i huset som får lugna mig och som brukar "ta över" när något lite värre händer här hemma, men han var inte hemma denna kväll, han var och övade med sitt band. Det konstiga för mig var att då i den stunden kunde jag ju inte bli i panik utan det var som autopiloten kopplats på, jag rusa upp, tog upp Aron, sprang till balkongdörren samtidigt som jag börja klä av honom, Ella vakna samtidigt och blev rädd, det ser ju väldigt hemskt ut när någon krampar, men hon va så otroligt duktig, hon gav mig min telefon och sprang med och fråga vad hon kan hjälpa till med. Eftersom det var snö framför balkongdörren sprang vi ner och ut på trappan samtidigt som jag ringde ambulansen. Skäms väldans för att jag skrek åt 112 tanten, men jag var väldigt rädd just då! Aron krampade massor, det hördes inga andningsljud och jag trodde det var slutet, det kändes som livet rann ur honom! Men efter en stund ute, när alla kläderna hans var av så börja det lugna sig och han börja dra efter andan igen.. min duktiga tös hade under tiden hämtat en stol och en filt så jag satte mig med A i dörröppningen och så kom pappa i huset hem nästan samtidigt som ambulansen... Vi spendera sen natten och nästa dag på barnavdelningen (igen) och Aron repade sig snabbt! Skulle ju inte ha vetat alls vad man ska göra vid ett sånt här tillfälle om inte min syster varit med om precis samma sak för nån månad sen! Om hon inte skulle ha berättad för mig om hur det gick till så vet jag inte vad jag skulle ha gjort, otroligt tacksam för det! Men det här är det absolut värsta jag varit med om i mitt liv! Hela dagen efteråt skakade händerna på mig, grät för minsta lilla och ryckte till vid minsta ljud.. konstigt hur man kan reagera! Huvudsaken är ju iaf att Aron mår bra! han fick ändå remiss för EEG för att kolla upp så det inte är epelepsi men dom trodde nog att det va feberkramp, eftersom vi först haft magafar och sen fick ett kraftigt virus till...
Vi lär iaf inte glömma Arons 2 års dag.. men imorgon ska vi fira honom ordentligt!
Till något helt annat.. i torsdags startade min viktminskningsgrupp i Xtravaganza! Så igår började jag på "helfart" vilket betyder att jag äter 3 st påsar/soppor per dag.. fruktansvärt tufft! har aldrig gjort nåt liknande och det skulle nog gå med soppor men dom smakar så illa så jag börjar nästan spy... :( hoppas man vänjer sig vid smakerna... men jag tar en vecka i taget, går det inte med bara soppor finns det annat alternativ oxå!
Den här gången tänker jag lyckas, har samlat på mig alltför många kilon och nu ska dom bort!
Det om det för denna gång...
/M
Sunday 17 March 2013
mycket på gång!
Jo alltså nu e d ju tusen år sen jag bloggat ungefär, tänker flera gånger i veckan att jag ska men det blir bara inte, stor orsak är att jag inte lyckas få mina bilder från telefon till min lilla dator och det är så tråkigt att bara skriva ett slätt inlägg utan bilder! men en liten uppdatering om vad vi sysslar med ska jag nog hinna med! :)
Har alltså börjat jobba! i lite på två veckor har jag nu jobbat och det känns förvånansvärt bra! Aron trivs hos sin dagmamma och Ella trivs på sitt dagis så det är ju nog en bidragande orsak till att det känns bra för mig att jobba..
Men det har jag nog konstaterat förr oxå att jag är en för rastlös själ för att "bara sitta hemma" med det vill jag inte säga att man inte "jobbar" när man är hemma med barn för jag tror nog det är det svåraste jobb man KAN ha, dom som inte tror mig kan ju pröva på det själv.. ;) jag menar att jag blir rastlös då jag inte har vuxna att umgås/prata med, plus att mitt tålamod med barnen är ungefär tiofalt bättre, det är roligt att leka med dem när man inte träffats på hela dagen!
Har i dagarna blivit medlem i xtravaganza också, har ju försökt med varierad framgång att bli av me babykilona men hittills har det ju inte lyckats nåt vidare så nu ska jag satsa lite tid på mig själv och att komma i form så jag orkar bättre! har bara hunnit vara på 1 möte och gjort upp ena delen av mitt träningsprogram ännu men det känns bra, tror nog det underlättar att ha ett bra supportsystem då man vill ner i vikt!
Annars så flyger dagarna fram här, ibland känns det som man inte riktigt hänger med.. men nu har det börjat klia i planteringsfingrarna och jag vill verkligen ha vår, sol, värme! nog med vinter!
Det om det, njut av solen när ni ser den och ta hand om varandra! :)
/M
Har alltså börjat jobba! i lite på två veckor har jag nu jobbat och det känns förvånansvärt bra! Aron trivs hos sin dagmamma och Ella trivs på sitt dagis så det är ju nog en bidragande orsak till att det känns bra för mig att jobba..
Men det har jag nog konstaterat förr oxå att jag är en för rastlös själ för att "bara sitta hemma" med det vill jag inte säga att man inte "jobbar" när man är hemma med barn för jag tror nog det är det svåraste jobb man KAN ha, dom som inte tror mig kan ju pröva på det själv.. ;) jag menar att jag blir rastlös då jag inte har vuxna att umgås/prata med, plus att mitt tålamod med barnen är ungefär tiofalt bättre, det är roligt att leka med dem när man inte träffats på hela dagen!
Har i dagarna blivit medlem i xtravaganza också, har ju försökt med varierad framgång att bli av me babykilona men hittills har det ju inte lyckats nåt vidare så nu ska jag satsa lite tid på mig själv och att komma i form så jag orkar bättre! har bara hunnit vara på 1 möte och gjort upp ena delen av mitt träningsprogram ännu men det känns bra, tror nog det underlättar att ha ett bra supportsystem då man vill ner i vikt!
Annars så flyger dagarna fram här, ibland känns det som man inte riktigt hänger med.. men nu har det börjat klia i planteringsfingrarna och jag vill verkligen ha vår, sol, värme! nog med vinter!
Det om det, njut av solen när ni ser den och ta hand om varandra! :)
/M
Thursday 7 February 2013
tillbaka till jobbet..
..på riktigt alltså, heltid med allt vad det innebär, ja det ska jag snart. närmare bestämt den 1.3 börjar jag jobba igen!
Det känns bra faktiskt! Jag gillar ju att jobba, och har ju jobbat helger nu medan jag varit hemma på vårdledigt oxå. När Ella va liten började jag jobba direkt mammaledigt var slut, nu med Aron så har jag ju varit hemma betydligt längre.. det beror nog främst på att Ella fick stanna hemma med Farmor (som hade alterneringsledigt) tills hon var 2. Nu blir Aron 2 i April och jag tycket det passar att börja..
Faktum är att vi har ännu inte fått nån dagvårdsplats åt honom men jag talade med dagvårdsledaren idag och det verkar lösa sig inom kort! :)
Ännu i fjol då kände jag att jag verkligen inte ville börja jobba, det kändes inte alls bra när jag tänkte på jobbet.. men efter att jag var å hoppade in där strax före jul så ändrade det nog, det känns bra, det är bra människor i jobb där nu och jag känner mig riktigt inspirerad att börja jobba!
Var på möte med Chefen i veckan och vi funderade fram en riktigt bra jobbstrukturering tyckte jag, det ska förstås diskuteras med dom andra där så dom får va med å fundera ut en bra plan, men det blir nog bra! :)
Har under en längre tid funderat på hur man kunde ändra arbetsuppgifterna så det blir mindre stressigt och så det fungerar smidigast, och eftersom chefen höll med om de flesta saker så tror jag på den här modellen! Men det är klart att det ska testas och planerar och funderas, och visst kommer det att ta ett tag innan jag vänjer mig att va tillbaks i jobb och innan mina medarbetare vänjer sig med att ha mig tillbaka där, det är inte så många som är kvar där som jag känner utan det blir nytt för alla.. men det blir nog bra!
Och det ska bli skönt att inte fundera på ekonomin hela tiden! :)
/M
Det känns bra faktiskt! Jag gillar ju att jobba, och har ju jobbat helger nu medan jag varit hemma på vårdledigt oxå. När Ella va liten började jag jobba direkt mammaledigt var slut, nu med Aron så har jag ju varit hemma betydligt längre.. det beror nog främst på att Ella fick stanna hemma med Farmor (som hade alterneringsledigt) tills hon var 2. Nu blir Aron 2 i April och jag tycket det passar att börja..
Faktum är att vi har ännu inte fått nån dagvårdsplats åt honom men jag talade med dagvårdsledaren idag och det verkar lösa sig inom kort! :)
Ännu i fjol då kände jag att jag verkligen inte ville börja jobba, det kändes inte alls bra när jag tänkte på jobbet.. men efter att jag var å hoppade in där strax före jul så ändrade det nog, det känns bra, det är bra människor i jobb där nu och jag känner mig riktigt inspirerad att börja jobba!
Var på möte med Chefen i veckan och vi funderade fram en riktigt bra jobbstrukturering tyckte jag, det ska förstås diskuteras med dom andra där så dom får va med å fundera ut en bra plan, men det blir nog bra! :)
Har under en längre tid funderat på hur man kunde ändra arbetsuppgifterna så det blir mindre stressigt och så det fungerar smidigast, och eftersom chefen höll med om de flesta saker så tror jag på den här modellen! Men det är klart att det ska testas och planerar och funderas, och visst kommer det att ta ett tag innan jag vänjer mig att va tillbaks i jobb och innan mina medarbetare vänjer sig med att ha mig tillbaka där, det är inte så många som är kvar där som jag känner utan det blir nytt för alla.. men det blir nog bra!
Och det ska bli skönt att inte fundera på ekonomin hela tiden! :)
/M
Saturday 26 January 2013
Äntligen!
har jag fått tillbaka min minilaptop så jag kan börja blogga igen! :) mutade min bror med en extravagant middag bara han fick datorn i skick (krävdes dock en ny hårdskiva oxå så de va int så bara).. men nu funkar den som det ska igen!
det har ju hänt tusen saker sen mitt senaste inlägg så det blir en snabbuppdatering av läget nu och så får jag skriva skilt om dom större grejerna sen!
Det mest spännande som hänt är ju nog Londonresan men har inga bilder alls på denna dator just nu så det får bli ett senare inlägg om den resan!
Sen har jag ju börjat rida en bedårande finskis vid namn Suspori 3 ggr i veckan, vi trivs tillsammans och det är speciellt kul att va tillbaks i hemmastallet! så kul att ha ett gäng med kompisa att rida med, nästan alltid är det nån som har passligt att komma med på en tur, så mycket roligare att fara fler i terräng! :)
Suppen är dessutom bra att köra så det är oxå ett stort plus!
Sen är det mycket annat spännande på gång här oxå! tex ämnar jag börja jobba i Mars! Är riktigt taggad för jag har nog varit hemma med barnen tillräckligt nu känner jag! :) hoppas bara att Aron får något bra ställe att vara på dagtid, har sökt plats men har ingen aning vart han hamnar, mitt i året å så kan det bli svårt och jag vet att det inte finns lediga platser i vår by..
Sen kommer jag att sitta med i bildningnämden denna mandatperiod och det känns spännande och lite nervöst! Politik är ju nytt för mig men jag tänkte iaf ta upp kommunförbundet på deras kurserbjudande och så får jag lyssna och lära mig i början! :)
Ikväll ska vi till Vasa på 30 års fest, Kidsen får spendera natten hos fammo och faffa och gubben ska få festa loss, själv tänkte jag vara chaufför ikväll, va ut med tjejerna förra helgen och känner att jag bra kan köra.. ;)
det om det, ha det bra mina vänner!
/M
det har ju hänt tusen saker sen mitt senaste inlägg så det blir en snabbuppdatering av läget nu och så får jag skriva skilt om dom större grejerna sen!
Det mest spännande som hänt är ju nog Londonresan men har inga bilder alls på denna dator just nu så det får bli ett senare inlägg om den resan!
Sen har jag ju börjat rida en bedårande finskis vid namn Suspori 3 ggr i veckan, vi trivs tillsammans och det är speciellt kul att va tillbaks i hemmastallet! så kul att ha ett gäng med kompisa att rida med, nästan alltid är det nån som har passligt att komma med på en tur, så mycket roligare att fara fler i terräng! :)
Suppen är dessutom bra att köra så det är oxå ett stort plus!
Sen är det mycket annat spännande på gång här oxå! tex ämnar jag börja jobba i Mars! Är riktigt taggad för jag har nog varit hemma med barnen tillräckligt nu känner jag! :) hoppas bara att Aron får något bra ställe att vara på dagtid, har sökt plats men har ingen aning vart han hamnar, mitt i året å så kan det bli svårt och jag vet att det inte finns lediga platser i vår by..
Sen kommer jag att sitta med i bildningnämden denna mandatperiod och det känns spännande och lite nervöst! Politik är ju nytt för mig men jag tänkte iaf ta upp kommunförbundet på deras kurserbjudande och så får jag lyssna och lära mig i början! :)
Ikväll ska vi till Vasa på 30 års fest, Kidsen får spendera natten hos fammo och faffa och gubben ska få festa loss, själv tänkte jag vara chaufför ikväll, va ut med tjejerna förra helgen och känner att jag bra kan köra.. ;)
det om det, ha det bra mina vänner!
/M
Subscribe to:
Posts (Atom)