Att förlåta

Insåg att jag ju faktiskt har en blogg! Som jag inte skrivit i på flera år! På nåt vis känner jag att det är dags, har för många minnen som kommer att blekna om jag inte skriver ner det nånstans! Jag har ju bra minne men man vet ju inte för hur länge! 😉
Nåja det om det! Jag har så många saker att skriva om!
- vår sons diagnos, han har diagnosen ”autistiska drag i barndomsåren”
- min kära pappas sjukdom, han har NPH (vattenskalle ungefär) skall åtgärdas
- hur det är att va egenföretagare, öppnade egen restaurang i våras..

Meeen allt det är ju saker som kräver sin tid att skriva ner och skriva om så ikväll tänkte jag skriva om något helt annat.
Känner mig hemskt filosofisk ikväll så nu tänkte jag skriva om att förlåta och att förlåtas!

Hur bra är ni på att förlåta?
Jag är INTE bra på det! Jag har oerhört svårt med förlåtelse! Jag anser att förlåt är ett ord som används alldeles för ofta och helt utan mening egentligen! Jag menar vad är det för vits att be om ursäkt om man gör samma sak om och om igen, ingen vits, ingen mening så varför?!
Jag har svårt att förlåta för om jag litar på nån så gör jag det fullt ut, och om jag blir sviken så förlåter jag inte, jag glömmer inte och det gör ont!
Det är skillnad dock på om jag vet att ursäkten är ärligt menad och om det är nåt som personen i fråga inte ämnat men som på nåt vis ändå blev.. då har egentligen inte ursäkten behövts för det har inte uppfattats som sådand.
Men jag glömmer inte, jag förlåter inte, det är helt säkert på nåt vis fel av mig, för man ska ju enligt alla normer, glömma och förlåta till höger och vänster, inte minnas, inte såras men nu är jag inte. så! Jag är brutalt ärlig, egensinnig, en känslomässig bergochdalbana! Men man behöver inte säga förlåt för småsaker, det försår jag att inte är menade så ändå. Men sårar du medvetet förvänta dig ingen förståelse! Det betyder inte att jag går omkring och är bitter, absolut inte, jag bara inte förlåter.. innerst in så är det lätt att säga ”det gör inget” men svårare att få sitt innersta att få me på det..
Att säga förlåt är också svårt! Men det gör jag gärna om jag gjort nåt jag inte menat, om jag sårat utan att vara medveten om det och det händer! Men jag försöker att inte bara fortsätta som förut då, försöker ändra det som sårat, så jag inte skall behöva förlåtas! Ibland sårar jag utan att veta om det, utan att märka för jag menar det inte som en sårbar sak, det kan vara svårt och man kan behöva säga till, att menade du det som jag tog det nu? Oftast är jag då ett stort frågetecken, menar aldrig nåt illa, ibland slinker saker ut på fel sätt bara! Det är svårt att se sig i spegeln och försöka åtgärda sånt med sig själv man inte gillar. Men det är nyttigt!

Så hur bra är du på att förlåta? Är bygones bygones eller lämnar det spår i själen?

Det var kvällens filosofiska! Och bara för att klargöra! Ingen har gjort nåt nu just, det riktar sig inte till någon speciell, det är bara tankar som snurrat och som jag behövde släppa ut!