Kom att tänka på en grej igår då jag var på födelsedagskaffe till en barndomsvän. vi är ett rätt så stort gäng som ALLTID varit vänner! Vi växte upp på samma kvarter (eller i närheten) och har lekt tillsammans sen vi kunde krypa ungefär.. Alla bor på olika håll och är i olika livssituationer och vi träffas verkligen inte varje dag men ändå är det bara att plocka upp tråden igen där vi lämnade den sist, det känns aldrig konstigt eller krångligt å vi blir verkligen inte utan att prata om (konstigt va? :), jag som är så tyst av mig annars.. )
Det är vad jag kallar verklig vänskap! Man behöver inte träffas varje dag, eller ringas hela tiden, utan då det passar eller när man behöver varandra så vet man att dom ställer upp! lika som man själv ställer upp för dom! i alla lägen!
man behöver inte kallprata utan kan prata allvar direkt om det behövs, för man verkligen KÄNNER dom, man vet hur dom funkar intuti på nåt sätt, det är som att va systrar utan blodsband.
Så jag vill nog ändra det där talesättet "Gammal kärlek rostar aldrig" jag skulle vilja säga Gammal VÄNSKAP rostar aldrig!
kram på er mina vänner!
/M
No comments:
Post a Comment